Pics.
SARAH's 22 B-DAY
RUGBY
LAST SEMESTER - pics that were forgotten until now
Planking
Elsewise, you know it's the end of the semester and start of all the final exams when you see sleeping students everywhere!
And have you heard about planking? Well, apparantley I tried it out on Sunday night in Eirik's room
Haha, it looks so retarded, why would I ever do that?
But I'm going to finish my essay now, than go have a shower, then go for some coffee with Mark, who's almost my neighbor nowadays, yay!
See ya!
Nar vi tva blir en
Elsewise, I'm listening to Swedish music while studying and it's quite calming as background music to be honest. Right now I'm enjoying Nar vi tvar blir en by Gyllene Tider. Except from these, I've also been listening to Wilmer X and Ted Gardestad. Cosy!
Back to writing now. Will have a beer later if I feel like I finish the essay tonight and feel fully confident about it. I already do, actually, I think I'll get a good mark for it.
kings
I woke up this morning at 9.10, almost freaking out because I though I was working and started to get ready, as the bus I take to work departs at 9.17. Thankfully, I realized that I'm off and slept on till 1.30. Since then, I've made som breakfast/lunch, cleaned the livingroom and now I'll be working on my essay. Today I'm writing 1000 words which is fully possible with the help of a good flow of words and inspiration, coffee, and something to eat/drink (usually juice, coca cola, nuts, chocolate, sushi, or subway. NOT all of them at once, lol). As I was drinking last night, and the coffee will dehydrate me further, I will soon go to Forte for some coke or juice. The Auckland water is just too disgusting to drink.
So off to studying now.
VÄXJÖ
I'm pretty confident that I will be accepted to my first prio in Sweden. Except from having enough grades from high school, I also have extra points from doing the harder papers that usually aren't required, and my university test (högskoleprovet) is far above what they require. Besides that, all the courses I've taken here should be taken in consideration.
Can you believe, if I get accepted, that I'll move to my home town in June, then move again to a new city I don't even think I've ever been to in August? It's insane, and I can't wait!!!
My heart is beating so hard, and I love that I know what I want. I know that this is a really good study and that it might as well take me far in my career.
AAAAAH I jst want to now right here and now if I'm accepted or not. LET ME KNOW!!!!!
So happy! Cross your fingers people!
Study!
Hi Gretchie, sorry for excluding you from my blogging for a couple of days.
So here I am, studying in the lobby. I started off at approx 1.45 earlier today, took a dinner break for about 2,5 hours and now I'm back. I've written more than 700 words so far, and I am half done with my essay. Right now I'm reading about differences between Brazilian and American approaches in negotiation. It didn't say to compare in that way, but as comparison between different styles is part of the assignment I think it'll be a good touch and should give me more marks, so if the material is thorough enough I'll go for it. Feels good!
It's 9 pm right now, so I'll probably work on this for two hours or so before I go to bed. I'm working tomorrow so I have to fall asleep in proper time tonight.
I hope I won't dream about the end of the world tonight, as I did last night. Well, not really the end of the world. It was more futuristic, and I do belive it had something to do with aliens invading Earth, as I (for some strange reason) was chasing aliens who tried to kill me? I was also in Varalov (where I live in Sweden) and all of my cats were there. So wierd! Perhaps I'll dream of something more pleasant tonight.
Back to work!
Here are some pics from my first day in Auckland.
This is 323 days, approx 7,752 hours, approx 465,120 minutes and 27,907,200 seconds ago. Now that's pretty amazing!
WSA! Where all the magic happens.
Auckland harbour.
Sky Tower
Månader blir veckor. Veckor blir dagar.
Jag kan inte sova. Så hemskt är det att verkligen vilja komma till ro, men att inte veta hur. Jag har försökt ladda ner under kvällens gång och bara andas ut, jag har druckit mitt sovte (kamomill och pepparmint) men ingenting tycks hjälpa. Ganska irriterande. Jag har så mycket som pågår i huvudet just nu, och jag tycks inte kunna separera imperfekt, presens och futurum. Min hjärna svämmar över och jag vet inte hur jag ska få tyst på den. Jag vet att många tar till av sömnpiller, men det är ingenting jag lägger min tro på (ännu?).
Jag provade på ett halvt sömnpiller en gång i Christchurch, när jag inte kunde sova påett helt dygn även efter att ha jobbat nattskift, men det fungerade inte så jag har inte brytt mig om att ge mig på det igen. Sömnproblem har jag alltid haft, men jag är ganska säker på att det finns en lösning till det, bara att jag inte har funderat ut den ännu. Jag tror att det mesta gå att lösa med hjälp av rena naturresurser, och psykologi förstås (vilken för den delen inte är direk kopplat till att jag pluggar psykologi, det är någonting jag trott på länge!).
Så nu är klockan mer än tre på natten. Jag har streamat lite Glee och Lost, men kanske jag borde aktivera mig lite? Jag funderar på att städa mitt rum, men å andra sidan är jag ju så hemskt trött och vill inte göra annat än att ligga ner och comatize.
Imorgon blir det lektion nio till elva, sen ska jag skriva på min conflict uppsats om mediation. Det är ingen hemskt stor en, 2000 till 2500 ord, och jag har en ganska bra idé om hur den ska utformas och jag har börjat skriva på den samt letat upp nästan allt material jag behöver i ett par böcker redan, så det som återstår nu är att skriva ihop det, samt samla lite mer material. No biggie. Imorgon satsar jag på att skriva 500 - 800 ord minst, beroende på hur mycket tid jag kan ge det.
Först och främst behöver jag gå till Countdown och köpa mat. Jag börjar bli trött på ris och mina ägg är slut, och jag beöver en rejäl dos av frukt och grönt. Sen ska Eirik laga norska köttbullar (och han har lingonsylt!!!!!) som jag ska assistera med! Sen evntuellt ska jag se den nya pirates filmen med Chris senare på kvällen. Så första halvan av dagen lär ägnas åt uppsatsen. Det kommer att bli väldigt produktivt!
Jag är faktiskt lite hungrig just nu. Ah irriterande! Vad gör man när man blir hungrig mitt i natten? Hade det funnits ett nattöppet sushiställe hade jag gått dit direkt. Men å andra sidan äter jag redan sushi i tre fyra gånger i veckan (billig jävla studentmat, 20 spänn för 8 bitar!) så det går ju ingen nödpå den fronten.
Nej usch, detta är hemskt! Struntar i att städa och ska läsa istället. Har inte ork eller lust till att göra någonting annat.
Och kan ni förresten fatta att jag åker till Sverige om ett par veckor? För det kan inte jag. Det är ju helt sanslöst, doesn't make any sense at all! Kommer jag att tänka och drömma på engelska där med? Eller kommer jag bara trilla in i systemet direkt, och känna som om jag aldrig ens var iväg? Skrämmande tanke!
Jag kan i all ärlighet säga att jag vet inte vad som var/är mest nervöst; att flytta hit, eller att flytta tillbaka. Just nu känns det som att flytta tillbaka är mycket läskigare, men det kan ju också vara som att det uppfattas värre eftersom detta är nuet och jag vet inte hur framtiden ser ut, medan jag redan vet hur det gick att flytta hit vilket får det att verka mindre skrämmande. Jag kommer ihåg hur vi pratade om ett liknande i filosofin i gymnasiet med Rikard, där han så galant lade upp det som att döden skrämmer oss för att vi vet helt enkelt inte vad det innebär. Dock kan jag ju inte heller jämföra hemflytten (hem?) med döden. Det vore ju lite radikalt.
Datum kan ni fortfarande glömma. Jag känner helt enkelt inte för att dela med mig om det. Inte ännu i alla fall.
Men det var väl själve....
Idag har varit en såndär härlig dag. Ni en sån dag som jag kommer att komma ihåg resten av mitt liv och alltid tänka tillbaka på med glädje.
Den började med att fixa med labbrapporten. Efter att knappt ha sovit eller ätit ordentligt på.. ja, veckor så kan man ju inte må annat än bra, eller hur! Ja, så blir det ju när det är slutspurt av terminen. Jag önskar att det alltid var såhär, att inte ha tid eller ork att laga en mer ordentlig middag än ris och soya, och vara vaken om nätterna på grund av en alldeles för stor kaffekonsumption.
Den där stressen då med att lämna in min alldeles första labbrapport, som jag för den delen hade stora svårigheter att förstå exakt hur den skulle skrivas var ju skön med. Jag är van vid, och föredrar att skriva, uppsatser där jag faktiskt kan skriva i min egen stil och på mitt eget sätt, det är ju det som jag är bäst på och som gör det jag skriver intressant!
Så efter att ha haft problem med att logga in på datorerna på universitetsbiblan, bytt ut all data i graferna och kommit tio minuter försent till min föreläsning på grund av just datorstrulen så lämnade jag in min rapport med darrande hand. Är det rätt? Är det fel? God only knows.
Tillbaka på WSA kollade jag igenom labbrapporten igen, och efter en stund bestämde jag mig för att nu fick det fan räcka. Jag åt mitt första mål på hela dagen fyra på eftermiddagen, och som säkert så många andra blir jag på ett strålande humör av att inte äta regelbundet.
En middag bestående av hemgjord spenatsoppa och ris och sen äntligen runt sex tiden på kvällen stupade jag i min säng för att få efterlängtad vila och bara kunna andas ut. Jag försökte få igång den senaste Narnia filmen från 2010, men inte! Filmen hackade och jag blev på bara bättre och bättre humör. Efter tio minuters försök eller så gav jag upp och släckte lampan och bara blundade.... i fem sekunder, sen gick brandlarmet igång. ÄNTLIGEN! tänkte jag som såg fram emot att gå ut i kylan och bli ännu mer förkyld.
Väl ute så var vi alla väl överens om att det var ju hemslt synd att det inte regnade, eftersom det hade förhöjt upplevelsen så mycket. Men som tur var så kom det med ett par minuter senare. Efter en kvarts väntan i kyla och regn så blev vi slutligen tillåtna att gå in igen.
Så här sitter jag åter i mitt rum, i min säng, på lite (med betoning på LITE) bättre humör och en ännu större önskan om att "om ändå var dag var såhär, då skulle mitt liv vara toppen". Åter till att krångla med filmen och att försöka återfå värmen i kroppen och bygga på mitt berg av näsdukar bredvid sängen. YES!!!!
Fy FAN
Klar for i helvete
Ska bli skont att fa det inlamnat imorgon sa att jag kan fortskrida med min conflict uppsats som ska in den 31a, samt plugga till psych provet som jag har den 1a. Sen har jag bara sluttenta i psych den 13 juni.
Film och spenatsoppa nu, moooohahaha.
(Lite titt tips, med min favorit Jesper Ronndahl. Att inte skratta vore omanskligt.)
En sandar, du vet
Jag kopte en sandar mega stor chokladkaka pa 250 gram, Whittaker's Creamy Milk Caramel, i hopp om att socker skulle gora mig piggare och lite mer keen till att plugga. Inte det. Forst och framst, att study snacks hjalper en att fokusera ar en myt. EN MYT! Det finns endast till i syfte av trostatande nar man kor fast i studierna, ingenting annat. Sen nar man val har kopt sitt study snack vill man genast ha nagot annat.
Koper jag mariekex vill jag ha choklad. Koper jag choklad vill jag ha starbust. Koper jag starbust vill jag ha doritos. Och sa fortsatter det. Da undrar ju formodligen ni varfor jag borjar lata som en av dessa tjockisarna fran Biggest Loser som bara vill ha mer och mer fett och socker och aldrig liksom tycks bli matta. Jo, men det undrar faktiskt jag med. Det ar aldrig bra nog.
Klockan ar nu tio pa kvallen, och tidigt imorgon bitti ska jag upp och asa mig till AUT library for att kopiera ut mitt arbete, ta photocopies av papper tillhoande experimentet, osv, och slutligen lamna in det. Ah lycka! Jag kan knappt barga mig tills den stund da jag drar mig uppfor Wakefield backen, aven kallad kill hill, med vetskapen om att min labbrapport ar KLAR.
I ovrigt ar det noise ban har pa WSA, vilket innebar att alla stundenter bor halla kaften och inte gora mycket ljud av sig av respekt for de som pluggar infor sina slutprov. Andock ar dar en ganska ordentlig crowd har som pratar och pratar och pratar och ar allmant irriterande. Det roliga ar att jag ar formodligen en minst lika stor pain in the ass nar jag faktiskt bara hanger har i lobbyn och inte studerar. Ar det inte kul hur vi valjer att se pa olika situationer?
Det ar samma sak nar man aker buss. Aker man buss efter ett par ol och shots med vanner sa drar man ju inte sig fran att sjunga, skratta och prata hogljutt, och vara en allman samhallsplaga. Men nar folk slanger snea blickar sa tanker man "bara for att du ar en javla torrboll som aldrig kan avlagsna din kapp upp i ***" istallet for att faktiskt visa respekt och halla kaft. Nar jag aker buss med fulla, hogljudda manniskor blir jag ofta irriterad och onskar att jag hade en kontroll som fungerar pa manniskor med, hur harligt hade inte det varit?
Vi manniskor valjer att se ALLT ur vart eget perspektiv. Vissa ar varre an andra, men i slutandan ar vi alla lika illa pa det, och ar det inte lite sorgligt att vi maste kritisera allting som andra gor, samtidigt som vi ursaktar vart egna beteende i avsikt att ma battre med oss sjalva?
"Men han fick ju en loneokning for att han fjaskar for chefen" - Har det nagonsin slagit dig (vem som nu nagonsin tankt detta) att en chef faktiskt inte vill betala sina anstallda mer pengar om han/hon inte vet att det ar vart investeringen.
"Jag fick inte MVG bara for att lararen inte gillar mig" - Men TJENA, hur manga har man inte hort saga sa? Jag har formodligen dragit den sjalv nagon gang. Nej, en larare skulle formodligen inte ge dig samre betyg for att han/hon inte tycker om dig. Forst och framst, har pa AUT sa ser de manga ganger inte ens ditt namn utan ditt studentnummer (jag vet dock inte hur det fungerar i ovriga varlden), och aven om de kan se ditt namn, tror ni verkligen att de orkar lagga ner sa pass mycket energi pa att hata dig sa att de ger dig samre betyg an du fortjanar. Tror du verkligen att DU ar sa speciell att en larare, som redan har sa javla mycket jobb att fa gjort, skulle lagga ner ytterligare energi pa att hata elever?
Sen finns det ju sjalvfallet undantag da ursakterna visar sig vara sanna. Jag tycker andock att det ar intressant att se vilka mojliga ursakter folk kommer pa for att komma undan saker eller gora sig sjalva tillratta.
Nog med struntprat. Jag har en labbrapport att skriva klart.
Leave tonight or live and die this way
Jag bara lyssnar på musik. Och tänker. Det vanliga!
Tracy Chapmans "Fast Car" har jag lyssnat på säkert 10 gånger idag, och det är en sån låt som man kan sätta på repeat men inte tröttna på. Eftersom jag tycker om att tänka tills det luktar bränt i hela rummet är Tracy en sådan artist som jag gillar att ha i bakgrunden som mitt "white noise". Jag kan liksom ta till att analysera hennes låttexter och förundras över vilken fantastisk artist hon är, ifall jag skulle få idétorka om vad jag ska tänka på.
Ikväll har jag då alltså analyserat "Fast Car". Men hur kan man inte? Jag vet att när Malin (denna omnämnda Malin, nästan mer som ett mytologiskt kreatur än en riktig människa här i min blogg) lyssnar på musik så struntar hon helt i texten för sig, utan bryr sig bara om beatet. Jag är tvärtom. En meningsfull låt är en bra låt, enligt mig.
However,
Vad jag gillar med denna vackra trudelutt av Tracy är att hon sjunger med en änglalik röst om hur hon, så naivt, hoppas att livet tillslut kan reda ut sig och vända till något bra. Hon sjunger om hur hon ger upp sitt liv för en annan person, utav rent sympatiska skäl, även fast det inte finns något hopp för denna i fråga. Att på samma gång kunna ge sken av att vara så vuxen och erfaren, ändock så naiv precis som ett barn som är besatt av vetenskap och rymden fortfarande tror på Tomten. Låten beskriver ju ändå precis hur viktig en gnutta hopp är i folks liv. Hur kan någon tänka tillbaka på tiden som barn och inte uppskatta att man i tron på Tomten såg fram emot julafton 364 dagar om året, och skrev brev som man faktiskt postade till Nordpolen (även fast de flesta barn nuförtiden förmodligen skickar e-mail, pfft) och var fylld av en sådan obeskrivlig glädje över att få träffa denna tjocka, skäggiga mannen som ger bort presenter. De flesta barn satt i Tomtens knä, själv låg jag gömd under bordet om jag inte minns fel.
Det jag vill komma till är att en gnutta hopp är inte alltid fel, så länge som det faktiskt kan leda till om så bara en dags lycka. I låten sjunger hon om hur dem ska arbeta hårt, spara pengar och bara kunna fly fältet. Det gör vi ju ändå allihopa någon gång i våra liv. "Leave tonight or live and die this way" var precis hur jag kände innan jag flyttade hit till Auckland. Jag var fullt medveten om att jag kunde skjuta upp det ett halvår, men jag visste även att de få procent som faktiskt har en chans att komma iväg minskar drastiskt med de som bestämmer sig för att skjuta upp på det.
Hade jag skjutit upp det hade jag förmodligen resonerat sähår (i ordning):
- åh vad roligt att flytta utomlands, klart jag ska göra det, om sex månader!
- ja, men det blir nog av
- fast det kostar ju en massa pengar
- ..och hur kan jag veta att det är mitt "livs dröm"?
- jag kanske har det mycket bättre om jag börjar plugga något jag inte vill plugga i Helsingborg istället? det är ju inte SÅ långt borta
- Auckland? vart ligger det?
Nej. Att komma hit har varit dyrt. Men jag har vunnit mer än pengar någonsin kan köpa. Jag har fått mer, och förmodligen bättre, jobberfarenhet än jag hade kunnat få i Sverige under ett år. Jag orkar inte ens gå igenom alla argument, dem flesta fattar nog ändå poängen, och gör ni inte det så drick kaffe för fan för det är inget klurigt soduko att läsa min blogg direkt.
Fast å andra sidan, mina tanker är inte dem mest välsorterade heller. Dock har jag ganska många (tycker jag då) som läser min blogg regelbundet och läsarskaran skiftar mellan 10 och 60 om dagen. Jag kan inte sluta förundras över att så många faktiskt läser detta, haha. Alltså jag tycker att det är kul och läsa gamla inlägg, det blir ju lite som en dagbok. Men det är ju JAG, det handlar ju om mitt liv så självfallet hamnar den i min "intressant" kategori.
Här kommer i alla fall en liten update om mig just nu:
- sjuk och miserabel i min säng, halsen gör ont och jag pratar värre än 70 åriga Edna på Åsbytorp
- totalt hjärndöd och utsliten efter ett par intensiva veckor med plugg, plugg och åter plugg
- blickar ut över ett helvetiskt ostädat rum; plugg + jobb = inget städ. En enkel ekvation som till och med jag förstår
- börjar överväga om min kropp framkallade sjukan för att på något sätt rädda mig från alla slutprov och inlämningar av ren sympati från lärarna. Vi vet ju alla att det inte kommer att hända. Jag hade aldrig för den delen försökt komma undan, men min kropp mvill visst annat
- att nysa, och till följd av det snyta ut en fjärdedel av min hjärnsubstans var tionde minut är ju jättemysigt!
- tänker tillbaka på vad jag har ätit idag: en deciliter yoggi med ett halvt paket all bran till frukost och lunch, ett stekt ägg, en kiwifrukt, och två skålar ris med soya. Man vet att man är i slutspurten av en termin när man plötsligt slutar äta som man ska
- jag räknar ner minuterna tills jag får lön igen. Pga andra utgifter denna veckan bestämde jag mig för att inte handla mat. Med ett halvt kilo ris, mjöl, kiwifrukter (som ALDRIG tycks vara mogna), ett kilo hemgjord spenatsoppa, två portioner hemgjord löksoppa, och salt klarar man sig längre än man kan tro, faktiskt! När jag får lön ska jag fira med popcorn!
- en äldre man på jobb uttalar sig om att ha arbetat som torped för CIA, vilket leder mig till frågan: är han senil, mytoman, eller bara jävligt korkad som berättar det? I'll never know...
MEN nu är det slut tramsat för mig, innan hjärnan skrynklar ihop till ett litet russin och hoppar ut genom örat, med avsikt för att aldrig någonsin återvända. Ja, hjärnan, ris blir din belöning för att du fortfarande fungerar. Vitaminer och mineraler får du fan vänta på!
God natt! (02.41)
ace of spades
Ah, imorgon har jag min forsta slutexam. Nervost! Dock kanner jag mig ganska lugn och att jag kan allt. Dock ska jag plugga mer, battre for mycket an for lite trots allt. Jag fick precis reda pa mitt prov resultat i psykologin, och jag fick 19 av 20. Medianen var 12.9, sa lite battre an the average, alltid nagot. Synd att det inte vager mer an 5% av slutbetyget, haha!
Men ungefar 20% i klassen (200 elever) klarade inte provet, dvs fick mindre an 10 poang. 3,5% av klassen fick 19 av 20, och 2% fick alla ratt.
Men men, nu blir det att plugga vidare sa att jag kan kamma hem ett riktigt bra betyg imorgon. Blir nastan lite taggad!
Ciao
Framtid - Future
I just realised that in approximately three weeks I'll be notified whether I got accepted to any of the studies I applied for. If I'm not accepted, at least I'll have a year to work and pay off my debts. I would also have some more time to figure out how to do with apartment and working situation where I'll be studying. I'll just have to take it as it comes.
Blues
Att smaska, eller att inte smaska. Det ar fragan.
Tvn ar igang. Musik spelas. Ungefar tre meter bakom mig sitter tva tjejer och pratar. Det stor mig inte. Vad som faktiskt stor mig ar att en av tjejerna ater chips.
CHIPS.
Pa toppen av det sa ater hon dem med munnen oppen. Hon smaskar. Hogt. Eftersom jag inte ar en av dem student nazisterna som forvantar sig att alla ska halla kaften sa att jag kan studera i fred sa har jag inte bett henne att stanga munnen och ata som en anstandig person, och jag tanker inte gora det heller.
Dock sa tycker jag att det ar hemskt nar manniskor ater pa just det viset. Hur kan man nagonsin hitta nagon nar man ater sa? Jag hade ALDRIG kunnat dejta nagon som smaskar. Det ar ackligt, oforskamt och omoget.
Jag kan inte lata bli att lata som en ungdomshatande pensionar nar jag tillagger att larde hennes mamma inte ut hur man ater vid matbordet?
Fragar ni mig sa far det fan finnas lite hyfs i beteende. Jag ar inte nojig med mycket. Jag tycker sjalv om att ha fotterna pa matbordet och rapa bland annat. Dock gor jag ju inte det pa offentliga platser just av anledningen att det med hogst sannolikhet kommer att stora nagon.
Nej. Nu slutade smaskandet, sa det finns nog hopp for mig om att kunna plugga och fokusera trots allt. Hallelujah.
Nattfunderingar. På svenska.
Eftersom min dator bestämde sig för att radera det mesta på min hårddisk måste jag nu för tiden lyssna på musik via Youtube. Jag kan inte vara annat än glad över att de har upptäckt spellistor. Dock tog det mig lite längre tid att inse detta och spenderade ett par dagar att behöva söka efter en ny låt var gång den förgående tog slut. Prova att kombinera diskning med att pilla på datorn var femte minut. Ingen sådär jättebra kombo.
Som säkert alla som någon gång vilat ögonen på denna bloggen har märkt är att min laptop, Silla-Sven 7 år gammal, är patetiskt dålig. Nu tänker ni säkert att en dator årsmodell 2005 borde ju vara i toppform och fungera hur bra som helst? Precis som Nokia 3310 som tåler allt och är, faktiskt, bättre och tåligare än de flesta moderna mobiler.
FEL
Sillis lever ett eget liv, innehållande 38 virus som jag inte på något sätt lyckats bli av med, och gör då och då revolt genom att stänga av vissa funktioner. Touch paden till exempel är en favorit hos honom, eftersom han vet mycket väl hur frustrerande det är för mig att starta upp datorn och se att den lever men inte kunna använda den. Slugt! Självmordsbenägen skulle jag nog säga att Sillis är, vilket är fullt förståeligt med tanke på hur "väl" jag behandlar honom. Student som jag är så behöver jag trots allt datortillgång i princip dygnet runt, vilket resulterar i att jag stänger av datorn ungefär två gånger i månaden, oftast av just anledning revolt från hans sida.
Så han har nog goda skäl trots allt att bråka med mig. Och om ni undrar varför jag personifierar min laptop så växte det fram efter att jag och min partner in crime Malin Nilsson döpte honom. Eller ja, Malin döpte honom. Vem annars skulle komma fram till Silla-Sven?
Så livets stora frågor poppar upp i huvudet på mig. Varför får jag aldrig rätt summa in på kontot på lönedagen? Antingen så fattas det hundra dollar, eller så finns det hundra dollar för mycket.
Varför ser jag mer fram emot mina långflyg till Skandinavien än till att faktiskt flytta till Sverige? Var gång jag försöker reda ut mina tankar och vänja mig vid det faktum att jag ska flytta så trycker jag undan det och sysselsätter mig med någonting annat. Är det förnekelse? Bryr jag mig inte? Är jag rädd? Vem vet, inte ens jag liksom.
Ja, livet är mest suddigt just nu. Med det menar jag inte att det är dåligt på något sätt. Även fast jag har gått från att vara en av de galnaste partymänniskorna på WSA till att vara en av plugghästarna så är det inget som påverkat mig hemskt negativt. Nej, med suddigt menar jag att allting känns otroligt ur skärpa. Det händer mycket och jag hinner liksom inte få fotfäste förrän jag är påväg igen. När jag sitter på gården på WSA med sitt plastgräs, omgivet av höghus och Heat Pizza i full rulle att göra de mest vidriga pizzor som någonsin bakats på Planet Earth kan jag inte annat än förundras över att just det där kom till att vara mitt hem under en relativt lång tid.
En plats där 500 studenter från jordens alla hörn samlas. Alla etniciteter, religioner, kulturer, värderingar, you name it, under ett och samma tak.
Idag, till exempel, så påpekade min vän Thomas från Indien att jag har gått upp i vikt. Jag fann detta ganska underhållande med tanke på att jag la på mig en massa under den första terminen (I blaim the alcohol!) och har börjat, sakta men säkert gå ner igen. Detta är dock basert på när jag vägde mig en gång i februari och en gång i april. Jag kunde inte annat än att skratta och säga att det är mycket möjligt att jag lagt på mig och att det vore ganska fascinerande att han lägger märke till det och inte jag. Poängen med detta är att kanske är det bara så att indier är mer outspoken än många andra? Kanske är det bara han som är det? En svensk kille hade ju aldrig fått för sig att säga så till en tjej. Dock beror ju det på att svenska tjejer (och killar), faktiskt, är sjukligt utseendefixerade och har inte hjärnkapacitet nog till att bry sig om något annat. En svensk tjej hade ju till exempel slängt sig över killen och brutit näsbenet på honom, och sen spenderat de följande två veckorna instängd i sitt rum på en så kallad hungerstrejk i syfte att tappa 10 kilo i en crash diet medan hon smyger in Ben&Jerry's när ingen ser.
Nej, det tog mig med överraskelse och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Haha! Mina svenska gener är hårt inprintade i benmärgen på mig. Att prata med brasilienare är ju en annan intressant sak, då de är väldigt närgångna i allmänhet och lägger handen på benet och hela köret, inte i syfte att ragga utan bara vara vänlig. Jag däremot som är uppvuxen i ett land där man ABSOLUT INTE sätter sig bredvid en främling på bussen har nog en tendens att, omedvetet, ge en suspekt blick och i bakhuvudet undra om den här personen stöter på mig, trots att det är en tjej som har pojkvän? Hon lägger ju trots allt handen på mitt BEN! Nej ibland vill jag bara göra mig av med allt det där svenska private space tramset och kunna vara precis så öppen och vänlig som dem flesta människorna jag träffat här är.
Min flatmate Chris kallar mig för sten. Ironiskt är att han är inte den första, och förmodligen inte den sista. Jag vill nog inte påstå att jag ser ut som en sten. Inte heller känns jag som en, speciellt inte nu när jag tydligen har lagt på mig en massa dessutom, hahah. Men bara för att jag är tjej och 19 år gammal så räknar folk med att jag ska vara den där lilla känsliga och känslomässiga flickan. Fel! Jag må vara ung, men det betyder ju självklart inte att jag gråter till alla "vackra" scener i romantiska komedier (även om det inträffar då och då att jag fäller en tår till en film och ler för mig själv medan jag äter choklad och föreställer hur det kommer vara när Paul Walker kysser MIG istället för den andra subban i helikoptern tillbaka från Sydpolen efter att ha räddat hans älskade hundar, åh vilket fint par vi kommer att bli!).
...och DÄR får det ta stopp, innan jag ballar ur och tömmer hela hjärnan i ett enda inlägg. Jag står fast vid att jag är en renblodad realist. Absolut förekommer optimism, pessimism och kanske då och då en smula cynicism, men i grund och botten vill jag ha saker genomtänkt på ett rationellt sätt innan jag beslutar mig för någonting.
Och sarkasm är ju en sak för sig.
Så nu ska jag sova, kanske läsa i min bok eller se en film jag redan sett för många gånger och mumlar replikerna till i sömnen. Imorgon ska jag upp tidigt, äta en stor frukost och hitta på spännande grejer som mina bloggläsare inte kommer att få veta någonting om alls.
Natti natti!
I can't think of anything to write here, so I'll just write this
My whole day has been studying. I started off with exam studies for my conflict paper. Then I had a two hour psych lecture. Then I studied psych, worked on graphs and statistics for the lab report. And then I continued on my exam studies. And I am sooo exhausted by now.
Speaking of the psych lecture.
It was the most fascinating lecture I've ever had! It was about how easily persuaded people are into doing things they don't really want to do, and how simple it is for human beings to lose the concept of reality. We talked about an experiment performed by Stanley Milgram in the 1960's. Here's a video about the experiment, which is explained in it. The video is 15 minutes long, but be patient and watch it, it is worth it!
We also learned about Zimbardo's prison experiment, where a group of equal participants were divided into two groups: guards and prisoners. The "prisoners" were "arrested" in their homes by real police and brought to the "prison". The experiment was supposed to last for fourteen days, but was aborted after only six, as things got out of control. Here is a video about this experiment. Zimbardo himself took part in the experiment, and was after five days convinced that he actually was running a prison, rather than a psychological experiment.
Tuesday
We had the mediaton roleplay today, so my assignment list is now:
- mediation (conflict)
- lab report (psych)
- exam (conflict)
- essay (conflict)
- test (psych)
- exam (psych)
I also got a letter from AUT about graduation. Unfortunatley I won't be here for the ceremony, so my diploma will be sent to Sweden. Would have been fun to go up on stage to recieve it, but you can't have everything in this world, hehe.
As for tonight, since it's 17 May (Norways constitutional day, that is) myself, Nicole and Molly went to Queen's Ferry Hotel to a Norwegian party were they celebrated their day. I did as planned, had one Jack & coke, talked to some people and then went back to WSA. It's past midnight now, but I'm not tired so I'm going go make something to eat and then go down to the lobby to review things for my exam in conflict. I feel quite confident about it, but that doesn't mean I'll study less for it. Thank god my psych exam is two weeks after finishing the conflict paper because I'll need every single one of those days to study. I want to nail it, and psych is so hard.
Some good news are that for $50 I can bring an extra check-in bag to Sweden, so I no longer have to worry about what to get rid of before I leave, I'll just get another bag and bring everything I want back. Also, I don't have to fix my ESTA until 72 hours before I land in LA, and I have a couple of weeks left so no need to stress about that.
So I'm going down now to study with Tash and then go to bed whenever I get tired. I'm getting up at 9.30, as I have an appointment at 10, and then I have my lecture at 2 till 4. Cheers.
Ain't no sunshine..
I am sooooo tired as I'm escalating after too much coffee. Yet, I'll be stuck in the library for a while so I hope I can stay awake long enough to finish.
I slept almost 12 hours last night, which means I didn't go running or make soup for the week. I do believe I needed to sleep properly though, and there's not much to do about it when the alarm is on but I don't wake up anyways. Haha. Thank God that never happens when I have work or anything else important.
It's now past 7 in the evening, it's dark since a while back and my mission is to read articles, print out some photocopies from a book and do studies in general, depends on energy + how long time the articles will take. I'd rather go home and sleep to be honest.
Aaaahhh first exam is a week away. Should I be more nervous about it than I am?
Hallelujah
I went out for dinner with Saeed last night after work. We went to an Italian restaurant in Parnell and the food was amazing! I had spaghetti marinara with shrimps, scallops, squid, and mussles, and a glass of fruity pinot gris. Saeed managed to cheer me up after working the whole day and we had such a great time. I wish I could have more of those days to spend time with my friends here, but that'll wait until Uni is done, which is only a month away.
After dinner I went home in hope to fall asleep early, but I fixed with my US visa and other things that needed to be done and didn't fall asleep until after 4 in the morning. Not that great. Barely four hours of sleep and then off to work, yay! This weekend has been so incredibly slow as well. Hope next week will be more busy!
As for tonight, I just came up to my apartment, sitting in my bed and getting ready for total relaxation. I've prepared with The girl who played with fire (the movie, now that I read the book), almonds and kiwifruits. I bought like 9 of them last time I was shopping for food so I'll most likely live out of them for the next couple of days.
SO, movie and hopefully I'll be sound asleep before 11 tonight. I have a to-do-list for tomorrow, and I have to get up at 7.45 to get everything done.
- morning run in the Domain
- check out shipping fees
- study mediation
- study psychology
- make spinach soup for the whole week
- psych group meeting 1
- mediation test run 3.30
- class 4-7
And now.. MOVIETIME!
Lisbeth Salander just might be my favourite heroine!
Need you now
Walking on a dream
.
Pisses me off.
hero of war
So I've been going trough psych and conflict, and right now I'm working on a summary covering the whole course in psych for the exam (one month away!).
And now I'll continue my studies. Then work Fri, Sat and Sun. There won't be much time for studies during the weekend, or for anything else by that manner.
Ciao
This is an amazing pic from last year when we tried to sleep on the beach. B I G failure, fun however.
..och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt
Bara en sån seg dag med skitväder och ingen energi whatsoever. Det är ett under att jag lyckades ta mig till Domain och springa lite ens.
Så vad gör man en dag som denna? Det lutar åt att läsa artiklar och försöka vara produktiv. Om nu datorn bestämmer sig för att fungera.
Snap!
This whole daas been a big mess. At least the lecture was really interesting. We had a guest lecturer who talked about environmental conflict resolution and negotiation. We also had two roleplays. The first was a negotiating the price of a car. I was the one selling the car, and I refused to drop the price and the time ran out before I could seal the deal. I bet my hand I would have succeeded if we would have been given 10 more minutes, hehe!
Well...I'm going to continue with this crap now. This laptop is so worthless. I can't use wireless internet on it anymore for some strange reason, so I can no longer go study somewhere else. I can't open barely any files at all and it takes 5 minutes to load a page. Hate this devil machine, can't wait to break it in two pieces - ie. execute it - and replace it with one of those mini laptops you can bring everywhere.
Ciao. Here are some pics.
Hamilton
St Patrick's Day (and don't even ask me why I look pregnant)
Katri-Maria and I at Micky Finn's, Christchurch
Tongariro Crossing. Quite a view ae
The Fellowship of AUT having lunch on the top of Mount Doom
6 in the morning, freezing my knickers off with 8 (!) layers of tan tops, tshirts, and sweaters, preparing for the Tongariro Crossing and Mount Doom (the one in the background with snow on the top)
Som jag hade dig förut
So tonight I'm sitting in my bed, trying to make up a to-do-list for tomorrow. I just finished watching the movie 500 days of Summer, which I really enjoyed. It wasn't one of those cliché chick flicks that makes you want to vomit, but romantic and cute, yet quite more realistic and cynical than all the false hope bringing American lovestories. As for now, after finishing the list the plan is to read Larsson's The girl who played with fire and then get some sleep. I'm going for a morning run with Eirik tomorrow, and since I don't have lecture till 4 pm and he at noon, we decided to go at 9 instead of 8 am. Nice!
But the real purpose of this post was not to inform you of this. Tonight my head is full of thoughts and philosophy. I'm not even quite sure of where to begin. As I'm in constant contact with people when I'm working, I do have plenty of time to "people watch"; analyse behavior and try to figure out why people act in certain ways.
Yesterday, a six year old girl came up to me and started chatting. I gave her a piece of paper and a pen to scrabble on and she stuck around while her mom and aunt was shopping.
Every day at work, an older Scottish man stops by to have a talk and catch up. He's in his seventies, and he's dying. He told me his life story, abot how he left home when he was eighteen, and didn't go back until he was fifty. How he's travelled the world and ended up in New Zealand. How he caught a mortal decise due to smoking. What medications he's taking to keep the system running. It's a sad story, yet every time he comes by he greets me with a big smile and an update of his physical condition, which usually isn't very good.
It reminds me of people in Christchurch whose presence I took for granted when I on my days off would wander off to the Cathedral Square to sit outside of Starbucks with a coffee or an iced tea and watch people. To sit there in the sun, reading a book, analysing people and brainstorming about life was extremely relaxing, and I wish I could find a just as good place in Auckland.
So at the Cathedral Square there was the crazy hat man who would walk around the statue of a man I don't know about and preach about something I never quite got the hang of. His voice was worn out, to non surprise as he was always there talking out loud and desperatley trying to reach out to the pubic, gain their attention.
I keep asking myself if he's still alive. It scares me how fragile life is. From expecting to see this man every time I went there, to suddently realizing he might as well be dead is... a peculiar feeling, I guess. I never once spoke to him, I never closely listened to what he had to say or even new his name. For me, he was just the loud man with the big hat and the crazy hair. I even made a drawing of him once, sitting on the bottom of the statue, taking a break from his.. whatever it was.
He doesn't have anywhere to talk anymore. If he's even alive.
I'm not sure of where this is going.. I guess that people have a very big impact on me, regardless if they are friends from way back, or just some brief connection that doesn't even have to be direct contact. Have I made any impact on anyone out there? I guess that is a question that everyone ask themselves at one point. Do I want to? I think I do. I'm quite sure that I will leave this life with something significant behind me. Maybe not something that will be a major part of history, but it will make impact on at least one person. If so, I gues that I will be able to go satisfied.
We all try to get involved in other people's lives on a daily basis. "No, that dress isn't as good as the one you tried out before" - "Use the trim milk, it's better for you" - "If you want to get good marks in this essay I advice you to change this and that"
In good and bad, we change -or at least try to- people's opinions about, well everything. This girl in the mall got me one step closer to come over my "fear" of kids, as I think of children as another, unknown species. But apparently us and them aren't too much unlike each other, there is hope!
..... I have plenty of quite meaningless thoughts to share, but for now I will get started on my reading. I'm getting up in five and a half hours and I will need my sleep.
To-do-list - 9 May 2011, Monday
- morning run, 9 am
- research for conflict essay 11-2ish pm
- mediation practice before class
- class 4-7 pm
Nightey
I ♥ U
Aooooow just came home from the cinema. Lua and I saw FAST AND THE FURIOUS FIVE, aaaah I loved it!
The ending was so good, I can't wait for the next one! Such a shame that the third movie (Tokyo Drift) suck balls, hehe. And Paul Walker is just as gorgeous as usual.
Ahhhhhh
Sunshine <3
Speaking of nice weather, have a look at this
Let's do this!
We got our grades from our group presentations in Conflict Resolution today, and our group was the best of all. There were six group with 4-5 members in each so that's always something! We all got A+ in our group, even though we were graded individually. I'm pleased!
Also gives me a boost of confidence now right before the test tomorrow. I'll repeat everything tonight and go over it. First of all I'm off to New World to buy a snack that'll keep me going till I pass out. Literally.
Jeeeez, knowing that a test is coming up is scary, but it also gives quite an adrenalin rush!
I'm off to start now. Wish me good luck and cross your fingers, for God's sake!
Greetings from Psychville
I'm sorry for not replying on e-mails, letters, phone calls or texts. I'm just very, very anti-social at the moment, all absorbed by my text books, trying to understand everything. Why, oh why do they have to put all assignments after the Easter break? Panicking here.. Ah well, on the other hand the semester will be over in about a month so I'm also trying to enjoy the last out of it, but any trips or other exciting things will most likely be put aside until I'm finished with all of my lab reports, essays, tests, and exams. Nervracking, but quite exiting as well.
As for now I'm off to catch the bus into town in about 15 minutes. Until then I hope to find one of my text books that seems to have disappeared, NOT the right time for that to happen. So class 3-6, then study all night until I feel like I know everything inside out properly.
Psychology. It is interesting, but I wish I had some more foundation in English rather than Swedish. But on the other hand, I prefer knowing it in English. It's more useful
Off to uni now, aaaaaaah wish I could spend the whole day studying and have the lecture tomorrow night rather than today.
Once again, sorry for not keeping touch. I just don't feel like I have time for that right now.
xx
