LOUISE

Idag är det ungefär 102 dagar kvar till flytten. Åh, jag längtar! Kan inte beskriva hur lycklig jag är över att få komma iväg, det bara svämmar över inom mig.

Idag är det ungefär 106 dagar kvar tills jag åker.


UNDERBART!

Jag sitter just nu med en katalog från IBS framför mig med min utbildning uppslagen. Om och om igen har jag läst den för att se om där står något nytt som jag missat tidigare. Men det gör det inte.

Det jag gillar mest i den är vad det står under "Möjliga arbetsområden":

"En medlare utses ofta efter en förfrågan från två tvistande parter. Det kan handla om konflikter mellan olika stater, mellan olika grupper i ett land eller om en konflikt i ett mindre sammanhang. Tänkbara arbetsgivare är internationella organisationer som tex FN, statliga myndigheter såsom UD, humanitära organisationer som Röda Korset och internationellt verksamma företag. Du kan även använda dina kunskaper om konfliktlösning inom många andra arbetsområden tex som personalansvarig, lärare eller gruppledare. Du erbjuds också möjligheten att studera vidare på mer avancerade nivåer och masterprogram."

Låter så perfekt för mig!

Här kommer lite bilder på hur det ser ut där jag kommer att bo

Bilder lånade från denna bloggen

Det blir roligare när jag kan lägga upp egna bilder, men det dröjer inte så länge. Ska bara skaffa mig en gedigen systemkamera som tar bra bilder.

/Louise

För var dag som går känner jag mig mer och mer säker på detta, att flytta utomlands och studera.
Jag kan ännu inte helt och hållet förstå att jag ska ge mig in i detta, men samtidigt har jag fullt accepterat min framtid. Jag inser att det lär bli jobbigt i början, men jag tänker som så att vill man åstadkomma saker så måste man vara beredd på motgångar, oavsett vad eller vart man siktar!

Att i ett år, nästan helt och hållet, leva mitt liv utan familj och vänner som annars dagligen finns där för mig och stöttar mig genom livet känns overkligt. Vem ska då fråga hur min dag i skolan varit, eller ringa en onsdagkväll och fråga om jag vill dricka öl? Vem ska jag då dela med mig av mitt liv tillsammans med?

Men det får jag ta mig igenom! Att åka till NZ är helt fantastiskt, och det är allt jag tänker på hela dagarna.

Nästa vecka ska vi åka och köpa resväskor och annat bra-att-ha-saker, detta händer! Jag går runt i ett oändligt lyckorus, nästintill euforiskt. Det är inte bara det att min utbildning lär ge mig riktigt bra jobb och möjligheter till bra vidareutbildningar, utan även att jag kommer att stå på egna ben, jag kommer att jobba för att få mina egna pengar, jag kommer att lära känna så många nys människor och jag kommer att få åka till ett land jag blott drömt om sedan jag såg Sagan om Ringen första gången. Jag kommer att se Australien dessutom (hoppas jag innerligt) och ha åstadkommit relativt mycket med tanke på min ålder.

Jag känner mig verkligen stolt över mig själv just nu. Över att jag har hittat just det som passar mig och att jag har bestämt mig. Jag är så glad, och jag vill bara åka nu.
Men jag ska inte stressa fram det. Tills jag åker har jag massor av människor att träffa, körkort att ta och tid på mig att förbereda mig. Sen åker jag!

/Louise Jönsson

Jag känner mig lite orolig över att min engelska inte ska räcka till väl i Nya Zeeland. Visserligen pratade jag utmärkt engelska när jag var i London nu i januari, men det var inte akademisk engelska utan vanlig engelska. Finns ju en viss skillnad. Men om det är så att jag inte kan, så lär jag mig, det måste jag ju göra!

Nästa vecka ska jag ta och köpa resväskor, en stor och en liten. De kommer till väl användning när jag är i Prag dessutom, så det är suveränt!

Nu är det kväll, och jag lär inte somna inom kort direkt, känner mig helt klar i huvudet och kan inte sluta tänka på min framtid. Men så kan jag inte hålla på heller för den delen, först måste jag avklara skolan innan jag kan begrava mig i NZ saker. När läxorna är gjorda och teorin är klar, då slänger jag mig över NZ guider och begraver mig i hemsidor med information. Alltså mer än vad jag redan gjort då såklart.

Funderar på om jag ska ha en stor hejdå-fest innan jag åker, är det löjligt när man bara är borta ett år?

Återkommer om det, nu ska jag byta om och plugga religion!

Jag antar att det är här och nu mitt äventyr börjar.
Idag ringde de från IBS och meddelade att jag blir antagen till utbildningen jag sökt till, och att mina papper kommer om någre veckor. De veckornas väntan kommer förmodligen bli den längsta i mitt liv..

Så om mindre än fyra månader flyttar jag till Auckland, Nya Zeeland. Där kommer jag att plugga något som heter Conflict Resolution i ett år, och vem vet vad som händer efter det?

Just nu försöker jag "lära känna" landet så bra som möjligt genom att läsa i reseguider och på diverse hemsidor med fakta om just NZ och Auckland. Det finns så mycket jag vill göra där förutom att just studera. Men först och främst finns det en del saker jag måste få gjort nu innan jag åker dit:

- skaffa en systemkamera
- skaffa körkort här hemma i Sverige
- gå ut gymnasiet
- inte handla mer kläder

Det är nog det viktigaste just nu. Förutom såklart att umgås med alla mina nära och kära innan jag åker, och spara massvis med pengar.

Meningen med denna bloggen blir antagligen att istället för att skriva om mitt ganska tråkiga liv i min andra blogg, så skriver jag om min resa till NZ och hur mitt liv kommer att se ut där.

Givetvis kommer de närmsta månaderna handla om hur jag upplever det innan jag åker, och just idag är jag så lycklig så det går inte att beskriva. Men samtidigt har jag ännu inte riktigt förstått det. Att jag om mindre än fyra månader ska bo så lånt bort ifrån Sverige det möjligtvis går att komma är ganska svårsmält, och att jag inte lär komma hem under den tiden är ännu svårare.

Men jag ser så enormt mycket fram emot det.
Detta ser jag som min väg till framgång, vad den nu blir har jag ingen direkt tanke på. Det får vi helt enkelt se. Men denna resan kommer att forma mig och mitt liv, och jag ser detta som det viktigaste beslutet jag tagit än så länge.

Vi får helt enkelt se hur allting går fram tills den dagen flyget lyfter och går söderut.

/Louise Jönsson