Wonderful!
För var dag som går känner jag mig mer och mer säker på detta, att flytta utomlands och studera.
Jag kan ännu inte helt och hållet förstå att jag ska ge mig in i detta, men samtidigt har jag fullt accepterat min framtid. Jag inser att det lär bli jobbigt i början, men jag tänker som så att vill man åstadkomma saker så måste man vara beredd på motgångar, oavsett vad eller vart man siktar!
Att i ett år, nästan helt och hållet, leva mitt liv utan familj och vänner som annars dagligen finns där för mig och stöttar mig genom livet känns overkligt. Vem ska då fråga hur min dag i skolan varit, eller ringa en onsdagkväll och fråga om jag vill dricka öl? Vem ska jag då dela med mig av mitt liv tillsammans med?
Men det får jag ta mig igenom! Att åka till NZ är helt fantastiskt, och det är allt jag tänker på hela dagarna.
Nästa vecka ska vi åka och köpa resväskor och annat bra-att-ha-saker, detta händer! Jag går runt i ett oändligt lyckorus, nästintill euforiskt. Det är inte bara det att min utbildning lär ge mig riktigt bra jobb och möjligheter till bra vidareutbildningar, utan även att jag kommer att stå på egna ben, jag kommer att jobba för att få mina egna pengar, jag kommer att lära känna så många nys människor och jag kommer att få åka till ett land jag blott drömt om sedan jag såg Sagan om Ringen första gången. Jag kommer att se Australien dessutom (hoppas jag innerligt) och ha åstadkommit relativt mycket med tanke på min ålder.
Jag känner mig verkligen stolt över mig själv just nu. Över att jag har hittat just det som passar mig och att jag har bestämt mig. Jag är så glad, och jag vill bara åka nu.
Men jag ska inte stressa fram det. Tills jag åker har jag massor av människor att träffa, körkort att ta och tid på mig att förbereda mig. Sen åker jag!
/Louise Jönsson
Jag kan ännu inte helt och hållet förstå att jag ska ge mig in i detta, men samtidigt har jag fullt accepterat min framtid. Jag inser att det lär bli jobbigt i början, men jag tänker som så att vill man åstadkomma saker så måste man vara beredd på motgångar, oavsett vad eller vart man siktar!
Att i ett år, nästan helt och hållet, leva mitt liv utan familj och vänner som annars dagligen finns där för mig och stöttar mig genom livet känns overkligt. Vem ska då fråga hur min dag i skolan varit, eller ringa en onsdagkväll och fråga om jag vill dricka öl? Vem ska jag då dela med mig av mitt liv tillsammans med?
Men det får jag ta mig igenom! Att åka till NZ är helt fantastiskt, och det är allt jag tänker på hela dagarna.
Nästa vecka ska vi åka och köpa resväskor och annat bra-att-ha-saker, detta händer! Jag går runt i ett oändligt lyckorus, nästintill euforiskt. Det är inte bara det att min utbildning lär ge mig riktigt bra jobb och möjligheter till bra vidareutbildningar, utan även att jag kommer att stå på egna ben, jag kommer att jobba för att få mina egna pengar, jag kommer att lära känna så många nys människor och jag kommer att få åka till ett land jag blott drömt om sedan jag såg Sagan om Ringen första gången. Jag kommer att se Australien dessutom (hoppas jag innerligt) och ha åstadkommit relativt mycket med tanke på min ålder.
Jag känner mig verkligen stolt över mig själv just nu. Över att jag har hittat just det som passar mig och att jag har bestämt mig. Jag är så glad, och jag vill bara åka nu.
Men jag ska inte stressa fram det. Tills jag åker har jag massor av människor att träffa, körkort att ta och tid på mig att förbereda mig. Sen åker jag!
/Louise Jönsson
Kommentarer
Trackback
