På resande fot
Yes, här sitter jag i Singapore på flygplatsen Changi och tänkte göra en liten resumé av resan hitintills.
Flyget till London och väntan där gick hur bra som helst, satt för det mesta och läste eller åt en extremt liten hamburgare till ett extremt överpris, men det var värt det.
Flyget till Singapore gick bra det med, dock en aning skillnad på två timmars och tretton timmars flyg, ovant men okey ändå. Fick antagligen den bästa platsen i hela Economy avdelningen, nämnligen den längst fram vid fönstret. Jag hade alltså unlimited med plats för ben, väskor osv och möjlighet att kika ut dessutom.
Dock var det obekvämt att sova och därmed har jag nu aningen huvudvärk och är väldigt trött, även förvirrad eftersom jag inte riktigt kan fastställa vilken tidzon min kropp befinner sig i at the moment, det är både lunchtid och kväll, så jag vet inte exakt hur jag t ex ska äta. Lite jobbigt men överkomligt.
För att "överleva" resan har jag med mig följande i handbagaget (bland annat):
- Illustrerad Vetenskap
- National Geographic tidning
- Odd Thomas av Dean Koontz
- En oväntad semester av Marian Keyes
- iPod laddad med vad som tycks vara en miljon låtar jag egentligen inte ens vill höra
- Några kilo godis
- Min Canon EOS 1000D för att dokumentera vartenda steg jag tar
- Min dator givetvis
- Och sist men inte minst min guide bok till Auckland som jag lär ha enormt stor nytta av den första tiden i min nya hemstad
Klockan i Sverige är bara 14.00, medan den här är lite över åtta på kvällen, så när jag skrivit klart detta inlägg tänkte jag gå och hyra en lounge, ta en dusch och sedan lägga mig i en vilostol här på Changi för att läsa och lyssna på musik. Inte helt fel det. Sedan imorgon bitti går nästa plan mot Auckland, och sedan är jag framme. Helt otroligt är det. Att detta verkligen händer efter all väntan och allt drömmande om denna plats så långt ifrån Sverige.
Ja, det är verkligen fantastiskt, känslan jag går runt i går knappt att beskriva, men om jag ska försöka vore det euforisk, och inte ens det gör den rättvisa.
Jag trodde att det skulle vara värre att resa ensam. Det faktum att jag inte har någon att ens prata med eller kunna rådfråga om diverse saker är visserligen annorlunda, men jag har lärt mig det senaste dygnet att jag har betydligt större tro på mig själv och att jag är väldigt självständig. Det har varit nästan lite skönt att vara ensam och än så länge har jag inte mått dåligt som jag trodde att jag skulle göra på planet, av känslan att lämna alla.
Men ingenting, niente, de nada. Det känns bara bra. Dock är jag fullt medveten om att det kommer bli tufft, men jag är glad över att jag kan stå på egna ben tillräckligt mycket för att flytta till andra sidan jordklotet själv. Det är en speciell känsla faktiskt. Jag tänker om och om igen att om jag fixar detta så fixar jag allt. Jag ser alla möjligheter rada upp sig framför mig och alla länder och städer jag kommer att både besöka och bosätta mig i, ensam eller inte. Ja, det är faktiskt häftigt!
Men nu ska jag ta och duscha. Återkommer kanske lite senare, annars blir nästa inlägg från mitt framtida hem Auckland.
Ciao!
Flyget till London och väntan där gick hur bra som helst, satt för det mesta och läste eller åt en extremt liten hamburgare till ett extremt överpris, men det var värt det.
Flyget till Singapore gick bra det med, dock en aning skillnad på två timmars och tretton timmars flyg, ovant men okey ändå. Fick antagligen den bästa platsen i hela Economy avdelningen, nämnligen den längst fram vid fönstret. Jag hade alltså unlimited med plats för ben, väskor osv och möjlighet att kika ut dessutom.
Dock var det obekvämt att sova och därmed har jag nu aningen huvudvärk och är väldigt trött, även förvirrad eftersom jag inte riktigt kan fastställa vilken tidzon min kropp befinner sig i at the moment, det är både lunchtid och kväll, så jag vet inte exakt hur jag t ex ska äta. Lite jobbigt men överkomligt.
För att "överleva" resan har jag med mig följande i handbagaget (bland annat):
- Illustrerad Vetenskap
- National Geographic tidning
- Odd Thomas av Dean Koontz
- En oväntad semester av Marian Keyes
- iPod laddad med vad som tycks vara en miljon låtar jag egentligen inte ens vill höra
- Några kilo godis
- Min Canon EOS 1000D för att dokumentera vartenda steg jag tar
- Min dator givetvis
- Och sist men inte minst min guide bok till Auckland som jag lär ha enormt stor nytta av den första tiden i min nya hemstad
Klockan i Sverige är bara 14.00, medan den här är lite över åtta på kvällen, så när jag skrivit klart detta inlägg tänkte jag gå och hyra en lounge, ta en dusch och sedan lägga mig i en vilostol här på Changi för att läsa och lyssna på musik. Inte helt fel det. Sedan imorgon bitti går nästa plan mot Auckland, och sedan är jag framme. Helt otroligt är det. Att detta verkligen händer efter all väntan och allt drömmande om denna plats så långt ifrån Sverige.
Ja, det är verkligen fantastiskt, känslan jag går runt i går knappt att beskriva, men om jag ska försöka vore det euforisk, och inte ens det gör den rättvisa.
Jag trodde att det skulle vara värre att resa ensam. Det faktum att jag inte har någon att ens prata med eller kunna rådfråga om diverse saker är visserligen annorlunda, men jag har lärt mig det senaste dygnet att jag har betydligt större tro på mig själv och att jag är väldigt självständig. Det har varit nästan lite skönt att vara ensam och än så länge har jag inte mått dåligt som jag trodde att jag skulle göra på planet, av känslan att lämna alla.
Men ingenting, niente, de nada. Det känns bara bra. Dock är jag fullt medveten om att det kommer bli tufft, men jag är glad över att jag kan stå på egna ben tillräckligt mycket för att flytta till andra sidan jordklotet själv. Det är en speciell känsla faktiskt. Jag tänker om och om igen att om jag fixar detta så fixar jag allt. Jag ser alla möjligheter rada upp sig framför mig och alla länder och städer jag kommer att både besöka och bosätta mig i, ensam eller inte. Ja, det är faktiskt häftigt!
Men nu ska jag ta och duscha. Återkommer kanske lite senare, annars blir nästa inlägg från mitt framtida hem Auckland.
Ciao!
Kommentarer
Trackback
