Hemlangtan
Detta inlagget far bli pa svenska for omvaxlings skull. Jag kollade precis igenom bilder fran nagra AUT personer som rest genom hela Europa, och nar jag sag bilder fran Sverige borjade jag bara langta hem sa otroligt mycket. Ah vackra underbara fina Sverige, varfor ska allting vara sa langt borta? Fast det ar ju lite av charmen med Nya Zeeland ocksa for den delen, att det ar sa langt borta.
Men ja, ibland kan jag se pa bilder i timmar pa min dator fran diverse olika tillfallen i Sverige och bara sakna. Jag kommer igah nar jag och Coffe pratade om min flytt pavag till Polen, och han sa att mitt hjarta kommer vara delat mellan tva lander, och det ar verkligen sant; mitt hjarta ar delat mellan Sverige och Nya Zeeland, och jag kommer aldrig kunna vara har utan att sakna Sverige och vice versa. Jag har fatt det basta av tva varldar an sa lange, ska jag skratta eller grata?
Det ar inte sa ofta jag kanner sahar dock, tack och lov. Jag har inte en enda gang angrat mitt beslut att komma hit eller ens en enda sekund som jag spenderat har, men ofta onskar jag att jag for dagen hade kunnat aka till Sverige for att ga en promenad i Helsingborgs hamn, dricka ett gals vin pa Hamnkrogen, hanga med Malin och snacka skit med henne, se pa tv i mammas soffa eller sitta nere i Mathildas kallare och spela guitar hero. Allt detta kommer jag ju kunna gora snart igen, men nar jag val aker tillbaka till Sverige kommer jag formodligen agna den forsta tiden at att sakna NZ och allt vad det innebar.
Ah om jag anda hade kunnat fa ata kakan och behalla den.
