LOUISE

Idag har varit en såndär härlig dag. Ni en sån dag som jag kommer att komma ihåg resten av mitt liv och alltid tänka tillbaka på med glädje.

Den började med att fixa med labbrapporten. Efter att knappt ha sovit eller ätit ordentligt på.. ja, veckor så kan man ju inte må annat än bra, eller hur! Ja, så blir det ju när det är slutspurt av terminen. Jag önskar att det alltid var såhär, att inte ha tid eller ork att laga en mer ordentlig middag än ris och soya, och vara vaken om nätterna på grund av en alldeles för stor kaffekonsumption.

Den där stressen då med att lämna in min alldeles första labbrapport, som jag för den delen hade stora svårigheter att förstå exakt hur den skulle skrivas var ju skön med. Jag är van vid, och föredrar att skriva, uppsatser där jag faktiskt kan skriva i min egen stil och på mitt eget sätt, det är ju det som jag är bäst på och som gör det jag skriver intressant!

Så efter att ha haft problem med att logga in på datorerna på universitetsbiblan, bytt ut all data i graferna och kommit tio minuter försent till min föreläsning på grund av just datorstrulen så lämnade jag in min rapport med darrande hand. Är det rätt? Är det fel? God only knows.

Tillbaka på WSA kollade jag igenom labbrapporten igen, och efter en stund bestämde jag mig för att nu fick det fan räcka. Jag åt mitt första mål på hela dagen fyra på eftermiddagen, och som säkert så många andra blir jag på ett strålande humör av att inte äta regelbundet.

En middag bestående av hemgjord spenatsoppa och ris och sen äntligen runt sex tiden på kvällen stupade jag i min säng för att få efterlängtad vila och bara kunna andas ut. Jag försökte få igång den senaste Narnia filmen från 2010, men inte! Filmen hackade och jag blev på bara bättre och bättre humör. Efter tio minuters försök eller så gav jag upp och släckte lampan och bara blundade.... i fem sekunder, sen gick brandlarmet igång. ÄNTLIGEN! tänkte jag som såg fram emot att gå ut i kylan och bli ännu mer förkyld.

Väl ute så var vi alla väl överens om att det var ju hemslt synd att det inte regnade, eftersom det hade förhöjt upplevelsen så mycket. Men som tur var så kom det med ett par minuter senare. Efter en kvarts väntan i kyla och regn så blev vi slutligen tillåtna att gå in igen.

Så här sitter jag åter i mitt rum, i min säng, på lite (med betoning på LITE) bättre humör och en ännu större önskan om att "om ändå var dag var såhär, då skulle mitt liv vara toppen". Åter till att krångla med filmen och att försöka återfå värmen i kroppen och bygga på mitt berg av näsdukar bredvid sängen. YES!!!!