20 snart 70
Allt eftersom tiden rullar på här i lilla bubblan campus i Växjö växer jag upp alltmer.
Med att växa upp menar jag inte att jag blir vuxen och ansvarsfull. Jag liksom hoppade över den biten och gick direkt till att vara gammal. Kanske är det mitt alter ego; å ena sidan är jag tjugoåringen Louise som inte städar så ofta som anses nödvändigt och anser (för tillfället) ris med soya och pasta med pesto vara en varierad kostcirkel. Å andra sidan är jag Elsa sjuttio bast, som flippar lite när jag missar nyhetsmorgonen, blir nästan mer exhalterad över ett nytt te än över nya skor, och som avstår en utekväll för att det är jobbigt att ta sig till själva utestället och tillbaka (hela vägen in till stan ju!).
Jag tror att det är en sån där fas som de flesta går igenom då och då. Ni vet den när man "tar tag i livet", "upptäcker nya sidor av sig själv" och "vidgar sina vyer". Förutom att jag inte riktigt gör det. Jag är bara gammal ibland. Värre än så är att ibland när jag festar är det mer för att "upprätthålla" min unga ålder och faktiskt passa på nu när man kan. När man är trettiofem kan man inte vakna upp klockan fem på eftermiddagen fortfarande full efter gårdagens (snarare morgon- och förmiddagens) bravader för att slänga sig med huvudet först i toalettstolen och försöka fokusera på att "om tre dagar när jag är nykter igen kommer jag att skratta åt detta". Nej, självklart måste man omfamna sådana ögonblick nu när man kan, för de kommer att saknas senare i livet.
Dock vill jag påpeka att jag alltså just nu är inne i en så kallad "torrperiod", alltså ganska nykter sådan, som innebär att jag är den tråkiga i klassen som alltid jobbar när de festar, men festar när normalt folk sover, dvs påbörjar festen klockan 5 på morgonen när normalt folk går till sängs. Dock är det på den tidpunkten de härligaste festerna uppstår, och jag vill inte för allt smör i Småland byta bort morgonfesterna.
Men som det ser ut nu sitter jag med en kopp (nyköpt!) kanelte med raggstrumpor på fötterna och Glenmark i bakgrunden. Hemma har jag dessutom mintchoklad som jag var busig nog att köpa. Kanske borde jag passa på att köpa en guidad bussresa runt i Småland, köpa hem garn och skicka kort till mina icke-existerande barnbarn? När jag ändå är igång på det spåret kan jag sätta mig på en stadsbuss och äta ett äpple med hjälp av en liten fickkniv eftersom löständerna inte kan bita till riktigt där, klaga på ungdomarna och hänvisa till dem som "gangstrar" och skicka en insändare till Smålandsposten om att jag är rädd för att gå utanför mitt hem efter fem på eftermiddagen för då blir man faktiskt rånadmördadvåldtagenochstyckad. I ordning.
Istället för att leva vilt så håller jag mig inomhus, kollar på bingolotto och försöker lista ut vilken av alla mina tesorter som faktiskt smakar bäst.
Med vänliga hälsningar,
Elsa, 70
Med att växa upp menar jag inte att jag blir vuxen och ansvarsfull. Jag liksom hoppade över den biten och gick direkt till att vara gammal. Kanske är det mitt alter ego; å ena sidan är jag tjugoåringen Louise som inte städar så ofta som anses nödvändigt och anser (för tillfället) ris med soya och pasta med pesto vara en varierad kostcirkel. Å andra sidan är jag Elsa sjuttio bast, som flippar lite när jag missar nyhetsmorgonen, blir nästan mer exhalterad över ett nytt te än över nya skor, och som avstår en utekväll för att det är jobbigt att ta sig till själva utestället och tillbaka (hela vägen in till stan ju!).
Jag tror att det är en sån där fas som de flesta går igenom då och då. Ni vet den när man "tar tag i livet", "upptäcker nya sidor av sig själv" och "vidgar sina vyer". Förutom att jag inte riktigt gör det. Jag är bara gammal ibland. Värre än så är att ibland när jag festar är det mer för att "upprätthålla" min unga ålder och faktiskt passa på nu när man kan. När man är trettiofem kan man inte vakna upp klockan fem på eftermiddagen fortfarande full efter gårdagens (snarare morgon- och förmiddagens) bravader för att slänga sig med huvudet först i toalettstolen och försöka fokusera på att "om tre dagar när jag är nykter igen kommer jag att skratta åt detta". Nej, självklart måste man omfamna sådana ögonblick nu när man kan, för de kommer att saknas senare i livet.
Dock vill jag påpeka att jag alltså just nu är inne i en så kallad "torrperiod", alltså ganska nykter sådan, som innebär att jag är den tråkiga i klassen som alltid jobbar när de festar, men festar när normalt folk sover, dvs påbörjar festen klockan 5 på morgonen när normalt folk går till sängs. Dock är det på den tidpunkten de härligaste festerna uppstår, och jag vill inte för allt smör i Småland byta bort morgonfesterna.
Men som det ser ut nu sitter jag med en kopp (nyköpt!) kanelte med raggstrumpor på fötterna och Glenmark i bakgrunden. Hemma har jag dessutom mintchoklad som jag var busig nog att köpa. Kanske borde jag passa på att köpa en guidad bussresa runt i Småland, köpa hem garn och skicka kort till mina icke-existerande barnbarn? När jag ändå är igång på det spåret kan jag sätta mig på en stadsbuss och äta ett äpple med hjälp av en liten fickkniv eftersom löständerna inte kan bita till riktigt där, klaga på ungdomarna och hänvisa till dem som "gangstrar" och skicka en insändare till Smålandsposten om att jag är rädd för att gå utanför mitt hem efter fem på eftermiddagen för då blir man faktiskt rånadmördadvåldtagenochstyckad. I ordning.
Istället för att leva vilt så håller jag mig inomhus, kollar på bingolotto och försöker lista ut vilken av alla mina tesorter som faktiskt smakar bäst.
Med vänliga hälsningar,
Elsa, 70
Kommentarer
Postat av: Mamsen
HAHAHA ligger dubbelvikt o kan knappt andas!
Trackback
