Swede As

Yo!

Lat night Tomo and I went to see the Auckland Blues v Waikato Chiefs rugby game. Tomo cheered for Cheifs and I for Blues, and unfortunatley Chiefs won with 16 to 11. Damn! It was great though, we were live in tv, Tomo in his Chiefs tshirt and myself with Blues flags. We stayed till after the game and I got myself an autograph and picture with Joe Rockocoko, who also plays (played?) for All Blacks. Famous player, that is. Not that I can keep track on all of them. But it was mean as, and I'm going to the next game as well, and that time I'll be wearing a Blues jersey and have my face painted. Last game of the season people!

Elsewise, home from work and just came up to my room after chilling in the lobby with Mak and Tomo. Will return in a sec to continue this endless studying for the exam, which takes place in less than 8 days now. OH SHIT! Getting nervous!

Tomorrow is the Queen's birthday and Swedens national day. Oh yeah! I'm such a proud Swede, and will peobably honour my country one way or another tomorrow night. Swedish dinner, perhaps. It's funny, because I've never taken any particular notice to this day before, but it's jus different when you live in another country. You become so patriotic!



Hmmm. So it's Sunday today. And I'm so god damn tired. I fell asleep on my way homefrom work, on the bus, and almost missed my bus stop. Jeeeeeez! I'm really looking forward to the end of this semester, but at the same time it's going to be really sadto leave this place. And with place I mean NZ, Auckland, AUT, WSA, you name it. But I'm really excited to start uni in Sweden. Change is always healthy, and it's important not to get stuck in one place for too long. I can't even imagine myself staying in one place for more than a couple of years. And there's no denial that I have been wishing for some change here as well. As much as I love Auckland, I wouldn't mind to go somewhere else. Living in Christchurch for three months was such a great decision, and I'm so happy I did it.

Oh well... Tired, and as you may notice I'm not inspired enough to write anything interesting. Just a quick update. I do feel like mentioning that my stress about flying is kicking in. I'm not sure of why, but I tend to become so paranoid about flying.

I mean, I'm never nervous about a plane crash or anything like that, and I'm no longer afraid of getting lost in the airports. I've travelled enough to know how airports function. BUT, for some unknown reson I'm terrified of missin my flights, either if it's a 1 or 12 hours flight I'm catching, I'm stressing out.

The other night I dreamt that I was taking a flight to London from a unknown destination, and I missed it! I had the same dream the night before I took my flight to Christchurch from Auckland in November last year. So strange! I don't consider it a bad omen. I just need to relax about it.

Oh well. Here's a pic of me and Joe after the game last night. Yeeeee boi!


And yeah, I look like a living dead. Can't believe I looked like that the one time I'm in live tv in New Zealand, that a couple of my friends saw as well. Haha!

Amo la musica italiana, é bellissimo!

I'm listening to some Italian music and can't help but be astonishe about of how beautiful this language is. I am most happy to have studied it, and cannot wait to learn it fluently! Here are some songs by the amazing Eros Ramazzotti

  

troublechaser

Good morning.

Well, its almost 4 pm so I guess it is good day. Woke up 1,5 hours ago. Made onion and carrot soup and had a can of coke. Yesterday was awesome with beer pong, flip cup and just driking and socializing at Nick & Emma's, as it was their leaving party. So sad though. It really sucks that everyone are leaving so soon, including myself.

However. We went to town around 2ish, not even sure of when to be honest. I did get to Chris' bday party and to another couple of places. Good night. Today I'm recovering, and there's a rugby game in a few hors I'm attending so I'm hoping for the rain to stop. Yeah, right!

BUT

What I really wanted to say is that there was an explosion this morning in Onehunga, where I work. One person died. I'm supposed to work tomorrow and Monday, but now I'm not sure if I can make it.. So why does it feel like something is after me? Earthquake less than 48 hours after leaving Christchurch. Tornado in Auckland. Explosion where I work, on a day I usually work. What the f u c k ? Am I being paranoid, or is something after me? Haha, it is retarded but I just can't help but thinking..

I hope this won't follow me back to Sweden.. And I hope that my flight won't crash or any of the airports will be bombed because I really believe that it's due for something bad to happen to me. Ah. I do blieve that New Zealand has had enough with natural disasters, explosions, and deaths. Rememer the mining explosion last year? When will they have some peace again?

Aaaargh

Sick

I think I'm getting sick.

Last night I slept for 15 hours, which I really needed. However, I've had a cruelsome headache all day which I unsuccessfully tried to cure with coffee, water, fresh papaya, nuts and dired fruit. I've studied between 1.30 and 9.30, with an hours break for food shopping (first time in several weeks, yay!). So now I'm tired, feel like shit and trying to figure out how the hell I'm going to be able to work tomorrow. FML.

11 days until the exam.

Pics.

Here are some pictures from various events.

SARAH's 22 B-DAY





RUGBY






LAST SEMESTER - pics that were forgotten until now




Planking

Hellooo! I'm at the university library, just had a meeting with the learning development centre, wanted them to have a look at my essay and I recieved some great feedback. I hope this one will give me an A! It's due later today, so I'll work on it until then.

Elsewise, you know it's the end of the semester and start of all the final exams when you see sleeping students everywhere!

And have you heard about planking? Well, apparantley I tried it out on Sunday night in Eirik's room



Haha, it looks so retarded, why would I ever do that?

But I'm going to finish my essay now, than go have a shower, then go for some coffee with Mark, who's almost my neighbor nowadays, yay!

See ya!

Nar vi tva blir en

I'm half way through my 1000 words, 500 to go that is. I'm having a really good flow, and Chris will help me later tonight with proof reading it and pointing out whatever needs to be changed. Tomorrow will be spent adjusting and improving the essay, plus bringing it to Te Tari Awhina (Learning Development Centre) to ask someone there to have a read as well and tell me what they think. Tuesday is due date.

Elsewise, I'm listening to Swedish music while studying and it's quite calming as background music to be honest. Right now I'm enjoying Nar vi tvar blir en by Gyllene Tider. Except from these, I've also been listening to Wilmer X and Ted Gardestad. Cosy!

Back to writing now. Will have a beer later if I feel like I finish the essay tonight and feel fully confident about it. I already do, actually, I think I'll get a good mark for it.

kings

Last night was Hix's birthday party in Kingsland. After working all day, I got my shit together and put on my maximised dress from Roxy, my aviator jacket from Glassons, and my neon pink Converse shoes. I went to Kings with Tomo, played beer pong, drank my merlot and met heaps of people. Later on I went to town with a group of people and ended up in my apartment at 4ish in the morning. Best part was that somebody pranked our apartment -YES, the whole apartment that was accessible (is that even a word?). I was rather confused, and went to bed.

I woke up this morning at 9.10, almost freaking out because I though I was working and started to get ready, as the bus I take to work departs at 9.17. Thankfully, I realized that I'm off and slept on till 1.30. Since then, I've made som breakfast/lunch, cleaned the livingroom and now I'll be working on my essay. Today I'm writing 1000 words which is fully possible with the help of a good flow of words and inspiration, coffee, and something to eat/drink (usually juice, coca cola, nuts, chocolate, sushi, or subway. NOT all of them at once, lol). As I was drinking last night, and the coffee will dehydrate me further, I will soon go to Forte for some coke or juice. The Auckland water is just too disgusting to drink.

So off to studying now.

VÄXJÖ

I am soooo excited right now!

I'm pretty confident that I will be accepted to my first prio in Sweden. Except from having enough grades from high school, I also have extra points from doing the harder papers that usually aren't required, and my university test (högskoleprovet) is far above what they require. Besides that, all the courses I've taken here should be taken in consideration.

Can you believe, if I get accepted, that I'll move to my home town in June, then move again to a new city I don't even think I've ever been to in August? It's insane, and I can't wait!!!

My heart is beating so hard, and I love that I know what I want. I know that this is a really good study and that it might as well take me far in my career.

AAAAAH I jst want to now right here and now if I'm accepted or not. LET ME KNOW!!!!!

So happy! Cross your fingers people!

Study!

Hi Gretchie, sorry for excluding you from my blogging for a couple of days.

So here I am, studying in the lobby. I started off at approx 1.45 earlier today, took a dinner break for about 2,5 hours and now I'm back. I've written more than 700 words so far, and I am half done with my essay. Right now I'm reading about differences between Brazilian and American approaches in negotiation. It didn't say to compare in that way, but as comparison between different styles is part of the assignment I think it'll be a good touch and should give me more marks, so if the material is thorough enough I'll go for it. Feels good!

It's 9 pm right now, so I'll probably work on this for two hours or so before I go to bed. I'm working tomorrow so I have to fall asleep in proper time tonight.

I hope I won't dream about the end of the world tonight, as I did last night. Well, not really the end of the world. It was more futuristic, and I do belive it had something to do with aliens invading Earth, as I (for some strange reason) was chasing aliens who tried to kill me? I was also in Varalov (where I live in Sweden) and all of my cats were there. So wierd! Perhaps I'll dream of something more pleasant tonight.

Back to work!


Here are some pics from my first day in Auckland.

This is 323 days, approx 7,752 hours, approx 465,120 minutes and 27,907,200 seconds ago. Now that's pretty amazing!
 

WSA! Where all the magic happens.


Auckland harbour.


Sky Tower


Månader blir veckor. Veckor blir dagar.

Jag kan inte sova. Så hemskt är det att verkligen vilja komma till ro, men att inte veta hur. Jag har försökt ladda ner under kvällens gång och bara andas ut, jag har druckit mitt sovte (kamomill och pepparmint) men ingenting tycks hjälpa. Ganska irriterande. Jag har så mycket som pågår i huvudet just nu, och jag tycks inte kunna separera imperfekt, presens och futurum. Min hjärna svämmar över och jag vet inte hur jag ska få tyst på den. Jag vet att många tar till av sömnpiller, men det är ingenting jag lägger min tro på (ännu?).

Jag provade på ett halvt sömnpiller en gång i Christchurch, när jag inte kunde sova påett helt dygn även efter att ha jobbat nattskift, men det fungerade inte så jag har inte brytt mig om att ge mig på det igen. Sömnproblem har jag alltid haft, men jag är ganska säker på att det finns en lösning till det, bara att jag inte har funderat ut den ännu. Jag tror att det mesta gå att lösa med hjälp av rena naturresurser, och psykologi förstås (vilken för den delen inte är direk kopplat till att jag pluggar psykologi, det är någonting jag trott på länge!).

Så nu är klockan mer än tre på natten. Jag har streamat lite Glee och Lost, men kanske jag borde aktivera mig lite? Jag funderar på att städa mitt rum, men å andra sidan är jag ju så hemskt trött och vill inte göra annat än att ligga ner och comatize.

Imorgon blir det lektion nio till elva, sen ska jag skriva på min conflict uppsats om mediation. Det är ingen hemskt stor en, 2000 till 2500 ord, och jag har en ganska bra idé om hur den ska utformas och jag har börjat skriva på den samt letat upp nästan allt material jag behöver i ett par böcker redan, så det som återstår nu är att skriva ihop det, samt samla lite mer material. No biggie. Imorgon satsar jag på att skriva 500 - 800 ord minst, beroende på hur mycket tid jag kan ge det.

Först och främst behöver jag gå till Countdown och köpa mat. Jag börjar bli trött på ris och mina ägg är slut, och jag beöver en rejäl dos av frukt och grönt. Sen ska Eirik laga norska köttbullar (och han har lingonsylt!!!!!) som jag ska assistera med! Sen evntuellt ska jag se den nya pirates filmen med Chris senare på kvällen. Så första halvan av dagen lär ägnas åt uppsatsen. Det kommer att bli väldigt produktivt!

Jag är faktiskt lite hungrig just nu. Ah irriterande! Vad gör man när man blir hungrig mitt i natten? Hade det funnits ett nattöppet sushiställe hade jag gått dit direkt. Men å andra sidan äter jag redan sushi i tre fyra gånger i veckan (billig jävla studentmat, 20 spänn för 8 bitar!) så det går ju ingen nödpå den fronten.

Nej usch, detta är hemskt! Struntar i att städa och ska läsa istället. Har inte ork eller lust till att göra någonting annat.

Och kan ni förresten fatta att jag åker till Sverige om ett par veckor? För det kan inte jag. Det är ju helt sanslöst, doesn't make any sense at all! Kommer jag att tänka och drömma på engelska där med? Eller kommer jag bara trilla in i systemet direkt, och känna som om jag aldrig ens var iväg? Skrämmande tanke! 

Jag kan i all ärlighet säga att jag vet inte vad som var/är mest nervöst; att flytta hit, eller att flytta tillbaka. Just nu känns det som att flytta tillbaka är mycket läskigare, men det kan ju också vara som att det uppfattas värre eftersom detta är nuet och jag vet inte hur framtiden ser ut, medan jag redan vet hur det gick att flytta hit vilket får det att verka mindre skrämmande. Jag kommer ihåg hur vi pratade om ett liknande i filosofin i gymnasiet med Rikard, där han så galant lade upp det som att döden skrämmer oss för att vi vet helt enkelt inte vad det innebär. Dock kan jag ju inte heller jämföra hemflytten (hem?) med döden. Det vore ju lite radikalt.

Datum kan ni fortfarande glömma. Jag känner helt enkelt inte för att dela med mig om det. Inte ännu i alla fall.


Men det var väl själve....

Idag har varit en såndär härlig dag. Ni en sån dag som jag kommer att komma ihåg resten av mitt liv och alltid tänka tillbaka på med glädje.

Den började med att fixa med labbrapporten. Efter att knappt ha sovit eller ätit ordentligt på.. ja, veckor så kan man ju inte må annat än bra, eller hur! Ja, så blir det ju när det är slutspurt av terminen. Jag önskar att det alltid var såhär, att inte ha tid eller ork att laga en mer ordentlig middag än ris och soya, och vara vaken om nätterna på grund av en alldeles för stor kaffekonsumption.

Den där stressen då med att lämna in min alldeles första labbrapport, som jag för den delen hade stora svårigheter att förstå exakt hur den skulle skrivas var ju skön med. Jag är van vid, och föredrar att skriva, uppsatser där jag faktiskt kan skriva i min egen stil och på mitt eget sätt, det är ju det som jag är bäst på och som gör det jag skriver intressant!

Så efter att ha haft problem med att logga in på datorerna på universitetsbiblan, bytt ut all data i graferna och kommit tio minuter försent till min föreläsning på grund av just datorstrulen så lämnade jag in min rapport med darrande hand. Är det rätt? Är det fel? God only knows.

Tillbaka på WSA kollade jag igenom labbrapporten igen, och efter en stund bestämde jag mig för att nu fick det fan räcka. Jag åt mitt första mål på hela dagen fyra på eftermiddagen, och som säkert så många andra blir jag på ett strålande humör av att inte äta regelbundet.

En middag bestående av hemgjord spenatsoppa och ris och sen äntligen runt sex tiden på kvällen stupade jag i min säng för att få efterlängtad vila och bara kunna andas ut. Jag försökte få igång den senaste Narnia filmen från 2010, men inte! Filmen hackade och jag blev på bara bättre och bättre humör. Efter tio minuters försök eller så gav jag upp och släckte lampan och bara blundade.... i fem sekunder, sen gick brandlarmet igång. ÄNTLIGEN! tänkte jag som såg fram emot att gå ut i kylan och bli ännu mer förkyld.

Väl ute så var vi alla väl överens om att det var ju hemslt synd att det inte regnade, eftersom det hade förhöjt upplevelsen så mycket. Men som tur var så kom det med ett par minuter senare. Efter en kvarts väntan i kyla och regn så blev vi slutligen tillåtna att gå in igen.

Så här sitter jag åter i mitt rum, i min säng, på lite (med betoning på LITE) bättre humör och en ännu större önskan om att "om ändå var dag var såhär, då skulle mitt liv vara toppen". Åter till att krångla med filmen och att försöka återfå värmen i kroppen och bygga på mitt berg av näsdukar bredvid sängen. YES!!!!


Fy FAN

Men ackliga smaskande idioter, varfor finns ni alltid omkring mig nar jag pluggar? GAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Klar for i helvete

Jag tror att jag ar fardig med min labrapport nu. Sa underbart!

Ska bli skont att fa det inlamnat imorgon sa att jag kan fortskrida med min conflict uppsats som ska in den 31a, samt plugga till psych provet som jag har den 1a. Sen har jag bara sluttenta i psych den 13 juni.

Film och spenatsoppa nu, moooohahaha.

(Lite titt tips, med min favorit Jesper Ronndahl. Att inte skratta vore omanskligt.)




En sandar, du vet

Idag har nog varit en av de langsta dagarna an sa lange detta aret. Pa grund av ett slutprov klockan 3 sa gick jag upp relativt tidigt och pluggade i fyra timmar innan provet, och gick igenom precis allting och sag till att jag kan allt. Provet ar gjort, vilket ar en lattnad. En sak mindre att fa klar. Just nu sitter jag med en labbrapport till psykologin och kan inte lata bli att tanka "SKJUT MIG". Den ska namnligen in imorgon. Halva var redan fardig, och den andra halvan behover bara omformuleras, men jag ar egentligen alldeles for trott for det.

Jag kopte en sandar mega stor chokladkaka pa 250 gram, Whittaker's Creamy Milk Caramel, i hopp om att socker skulle gora mig piggare och lite mer keen till att plugga. Inte det. Forst och framst, att study snacks hjalper en att fokusera ar en myt. EN MYT! Det finns endast till i syfte av trostatande nar man kor fast i studierna, ingenting annat. Sen nar man val har kopt sitt study snack vill man genast ha nagot annat.

Koper jag mariekex vill jag ha choklad. Koper jag choklad vill jag ha starbust. Koper jag starbust vill jag ha doritos. Och sa fortsatter det. Da undrar ju formodligen ni varfor jag borjar lata som en av dessa tjockisarna fran Biggest Loser som bara vill ha mer och mer fett och socker och aldrig liksom tycks bli matta. Jo, men det undrar faktiskt jag med. Det ar aldrig bra nog.

Klockan ar nu tio pa kvallen, och tidigt imorgon bitti ska jag upp och asa mig till AUT library for att kopiera ut mitt arbete, ta photocopies av papper tillhoande experimentet, osv, och slutligen lamna in det. Ah lycka! Jag kan knappt barga mig tills den stund da jag drar mig uppfor Wakefield backen, aven kallad kill hill, med vetskapen om att min labbrapport ar KLAR.

I ovrigt ar det noise ban har pa WSA, vilket innebar att alla stundenter bor halla kaften och inte gora mycket ljud av sig av respekt for de som pluggar infor sina slutprov. Andock ar dar en ganska ordentlig crowd har som pratar och pratar och pratar och ar allmant irriterande. Det roliga ar att jag ar formodligen en minst lika stor pain in the ass nar jag faktiskt bara hanger har i lobbyn och inte studerar. Ar det inte kul hur vi valjer att se pa olika situationer?

Det ar samma sak nar man aker buss. Aker man buss efter ett par ol och shots med vanner sa drar man ju inte sig fran att sjunga, skratta och prata hogljutt, och vara en allman samhallsplaga. Men nar folk slanger snea blickar sa tanker man "bara for att du ar en javla torrboll som aldrig kan avlagsna din kapp upp i ***" istallet for att faktiskt visa respekt och halla kaft. Nar jag aker buss med fulla, hogljudda manniskor blir jag ofta irriterad och onskar att jag hade en kontroll som fungerar pa manniskor med, hur harligt hade inte det varit?

Vi manniskor valjer att se ALLT ur vart eget perspektiv. Vissa ar varre an andra, men i slutandan ar vi alla lika illa pa det, och ar det inte lite sorgligt att vi maste kritisera allting som andra gor, samtidigt som vi ursaktar vart egna beteende i avsikt att ma battre med oss sjalva?

"Men han fick ju en loneokning for att han fjaskar for chefen" - Har det nagonsin slagit dig (vem som nu nagonsin tankt detta) att en chef faktiskt inte vill betala sina anstallda mer pengar om han/hon inte vet att det ar vart investeringen.

"Jag fick inte MVG bara for att lararen inte gillar mig" - Men TJENA, hur manga har man inte hort saga sa? Jag har formodligen dragit den sjalv nagon gang. Nej, en larare skulle formodligen inte ge dig samre betyg for att han/hon inte tycker om dig. Forst och framst, har pa AUT sa ser de manga ganger inte ens ditt namn utan ditt studentnummer (jag vet dock inte hur det fungerar i ovriga varlden), och aven om de kan se ditt namn, tror ni verkligen att de orkar lagga ner sa pass mycket energi pa att hata dig sa att de ger dig samre betyg an du fortjanar. Tror du verkligen att DU ar sa speciell att en larare, som redan har sa javla mycket jobb att fa gjort, skulle lagga ner ytterligare energi pa att hata elever?

Sen finns det ju sjalvfallet undantag da ursakterna visar sig vara sanna. Jag tycker andock att det ar intressant att se vilka mojliga ursakter folk kommer pa for att komma undan saker eller gora sig sjalva tillratta.

Nog med struntprat. Jag har en labbrapport att skriva klart.

Leave tonight or live and die this way

Nu är det natt igen, och föga förvånande att jag är vaken? Men å andra sidan, sådär två på morgonen sover väl ingen när det är slutprov i en kurs dagen efter? Nej, jag tänkte väl det.

Jag bara lyssnar på musik. Och tänker. Det vanliga!

Tracy Chapmans "Fast Car" har jag lyssnat på säkert 10 gånger idag, och det är en sån låt som man kan sätta på repeat men inte tröttna på. Eftersom jag tycker om att tänka tills det luktar bränt i hela rummet är Tracy en sådan artist som jag gillar att ha i bakgrunden som mitt "white noise". Jag kan liksom ta till att analysera hennes låttexter och förundras över vilken fantastisk artist hon är, ifall jag skulle få idétorka om vad jag ska tänka på.

Ikväll har jag då alltså analyserat "Fast Car". Men hur kan man inte? Jag vet att när Malin (denna omnämnda Malin, nästan mer som ett mytologiskt kreatur än en riktig människa här i min blogg) lyssnar på musik så struntar hon helt i texten för sig, utan bryr sig bara om beatet. Jag är tvärtom. En meningsfull låt är en bra låt, enligt mig.

However,

Vad jag gillar med denna vackra trudelutt av Tracy är att hon sjunger med en änglalik röst om hur hon, så naivt, hoppas att livet tillslut kan reda ut sig och vända till något bra. Hon sjunger om hur hon ger upp sitt liv för en annan person, utav rent sympatiska skäl, även fast det inte finns något hopp för denna i fråga. Att på samma gång kunna ge sken av att vara så vuxen och erfaren, ändock så naiv precis som ett barn som är besatt av vetenskap och rymden fortfarande tror på Tomten. Låten beskriver ju ändå precis hur viktig en gnutta hopp är i folks liv. Hur kan någon tänka tillbaka på tiden som barn och inte uppskatta att man i tron på Tomten såg fram emot julafton 364 dagar om året, och skrev brev som man faktiskt postade till Nordpolen (även fast de flesta barn nuförtiden förmodligen skickar e-mail, pfft) och var fylld av en sådan obeskrivlig glädje över att få träffa denna tjocka, skäggiga mannen som ger bort presenter. De flesta barn satt i Tomtens knä, själv låg jag gömd under bordet om jag inte minns fel.

Det jag vill komma till är att en gnutta hopp är inte alltid fel, så länge som det faktiskt kan leda till om så bara en dags lycka. I låten sjunger hon om hur dem ska arbeta hårt, spara pengar och bara kunna fly fältet. Det gör vi ju ändå allihopa någon gång i våra liv. "Leave tonight or live and die this way" var precis hur jag kände innan jag flyttade hit till Auckland. Jag var fullt medveten om att jag kunde skjuta upp det ett halvår, men jag visste även att de få procent som faktiskt har en chans att komma iväg minskar drastiskt med de som bestämmer sig för att skjuta upp på det.

Hade jag skjutit upp det hade jag förmodligen resonerat sähår (i ordning):

- åh vad roligt att flytta utomlands, klart jag ska göra det, om sex månader!
- ja, men det blir nog av
- fast det kostar ju en massa pengar
- ..och hur kan jag veta att det är mitt "livs dröm"?
- jag kanske har det mycket bättre om jag börjar plugga något jag inte vill plugga i Helsingborg istället? det är ju inte SÅ långt borta
- Auckland? vart ligger det?

Nej. Att komma hit har varit dyrt. Men jag har vunnit mer än pengar någonsin kan köpa. Jag har fått mer, och förmodligen bättre, jobberfarenhet än jag hade kunnat få i Sverige under ett år. Jag orkar inte ens gå igenom alla argument, dem flesta fattar nog ändå poängen, och gör ni inte det så drick kaffe för fan för det är inget klurigt soduko att läsa min blogg direkt.

Fast å andra sidan, mina tanker är inte dem mest välsorterade heller. Dock har jag ganska många (tycker jag då) som läser min blogg regelbundet och läsarskaran skiftar mellan 10 och 60 om dagen. Jag kan inte sluta förundras över att så många faktiskt läser detta, haha. Alltså jag tycker att det är kul och läsa gamla inlägg, det blir ju lite som en dagbok. Men det är ju JAG, det handlar ju om mitt liv så självfallet hamnar den i min "intressant" kategori.

Här kommer i alla fall en liten update om mig just nu:

- sjuk och miserabel i min säng, halsen gör ont och jag pratar värre än 70 åriga Edna på Åsbytorp
- totalt hjärndöd och utsliten efter ett par intensiva veckor med plugg, plugg och åter plugg
- blickar ut över ett helvetiskt ostädat rum; plugg + jobb = inget städ. En enkel ekvation som till och med jag förstår
- börjar överväga om min kropp framkallade sjukan för att på något sätt rädda mig från alla slutprov och inlämningar av ren sympati från lärarna. Vi vet ju alla att det inte kommer att hända. Jag hade aldrig för den delen försökt komma undan, men min kropp mvill visst annat
- att nysa, och till följd av det snyta ut en fjärdedel av min hjärnsubstans var tionde minut är ju jättemysigt!
- tänker tillbaka på vad jag har ätit idag: en deciliter yoggi med ett halvt paket all bran till frukost och lunch, ett stekt ägg, en kiwifrukt, och två skålar ris med soya. Man vet att man är i slutspurten av en termin när man plötsligt slutar äta som man ska
- jag räknar ner minuterna tills jag får lön igen. Pga andra utgifter denna veckan bestämde jag mig för att inte handla mat. Med ett halvt kilo ris, mjöl, kiwifrukter (som ALDRIG tycks vara mogna), ett kilo hemgjord spenatsoppa, två portioner hemgjord löksoppa, och salt klarar man sig längre än man kan tro, faktiskt! När jag får lön ska jag fira med popcorn!
- en äldre man på jobb uttalar sig om att ha arbetat som torped för CIA, vilket leder mig till frågan: är han senil, mytoman, eller bara jävligt korkad som berättar det? I'll never know...

MEN nu är det slut tramsat för mig, innan hjärnan skrynklar ihop till ett litet russin och hoppar ut genom örat, med avsikt för att aldrig någonsin återvända. Ja, hjärnan, ris blir din belöning för att du fortfarande fungerar. Vitaminer och mineraler får du fan vänta på!

God natt! (02.41)

ace of spades

Ah, imorgon har jag min forsta slutexam. Nervost! Dock kanner jag mig ganska lugn och att jag kan allt. Dock ska jag plugga mer, battre for mycket an for lite trots allt. Jag fick precis reda pa mitt prov resultat i psykologin, och jag fick 19 av 20. Medianen var 12.9, sa lite battre an the average, alltid nagot. Synd att det inte vager mer an 5% av slutbetyget, haha!

Men ungefar 20% i klassen (200 elever) klarade inte provet, dvs fick mindre an 10 poang. 3,5% av klassen fick 19 av 20, och 2% fick alla ratt.

Men men, nu blir det att plugga vidare sa att jag kan kamma hem ett riktigt bra betyg imorgon. Blir nastan lite taggad!

Ciao


Framtid - Future

Jag insåg precis att om ungefär tre veckor får jag reda på om jag blev antagen till någon av utbildningarna jag sökt in på. Ganska nervöst. Iof, blir jag inte antagen så har jag ju i alla fall ett år att kunna jobba och betala av skulder. Då hade jag också haft ganska gott om tid att kunna ordna med bostad, jobb osv där jag ska plugga. Jag får ta det som det kommer.

I just realised that in approximately three weeks I'll be notified whether I got accepted to any of the studies I applied for. If I'm not accepted, at least I'll have a year to work and pay off my debts. I would also have some more time to figure out how to do with apartment and working situation where I'll be studying. I'll just have to take it as it comes.


Blues

Ikvall blir det visst rugby.



Att smaska, eller att inte smaska. Det ar fragan.

Jag sitter i lobbyn och forsoker fokusera.

Tvn ar igang. Musik spelas. Ungefar tre meter bakom mig sitter tva tjejer och pratar. Det stor mig inte. Vad som faktiskt stor mig ar att en av tjejerna ater chips.

CHIPS.

Pa toppen av det sa ater hon dem med munnen oppen. Hon smaskar. Hogt. Eftersom jag inte ar en av dem student nazisterna som forvantar sig att alla ska halla kaften sa att jag kan studera i fred sa har jag inte bett henne att stanga munnen och ata som en anstandig person, och jag tanker inte gora det heller.

Dock sa tycker jag att det ar hemskt nar manniskor ater pa just det viset. Hur kan man nagonsin hitta nagon nar man ater sa? Jag hade ALDRIG kunnat dejta nagon som smaskar. Det ar ackligt, oforskamt och omoget.

Jag kan inte lata bli att lata som en ungdomshatande pensionar nar jag tillagger att larde hennes mamma inte ut hur man ater vid matbordet?

Fragar ni mig sa far det fan finnas lite hyfs i beteende. Jag ar inte nojig med mycket. Jag tycker sjalv om att ha fotterna pa matbordet och rapa bland annat. Dock gor jag ju inte det pa offentliga platser just av anledningen att det med hogst sannolikhet kommer att stora nagon.

Nej. Nu slutade smaskandet, sa det finns nog hopp for mig om att kunna plugga och fokusera trots allt. Hallelujah.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0